Här är den bild som jag blev mest nöjd med. En fin lite tussilago, tagen i svartvitt. Grejen med just tussilago är ju att den har ett så distinkt utseende att man känner igen den, även utan dess lysande gula färg.
En tradition är att ta lite meta-bilder också. Här är Mörkö-sessionens bidrag - fikabordet nyttjas till fullo, dock utan just fikat. Det är en bred samling kameror, några dyra, några små. Jag är ibland avundsjuk på de fantastiska bilder man kan ta med de större varianterna, men efter en tre timmar lång promenad uppför branter och ner i kalkbrott, är jag mindre missnöjd med min nätta packning på under 400 gram...
Nu väntar jag bara på den riktiga försommaren, så ska det bli blommor och blad!
